Kanske mitt genombrott kommer. Nån gång. Det kan ge lite tröst korta stunder tycker jag, att höra om att det finns dom som tagit sig upp från botten bara genom ett lyckligt tillfälle. Å självklart en jävla massa hårt arbete. Här sitter jag å det kliar förjävla mycket i mitt öra, men jag har inte köpt några nya topz på nästan 2 månader. Jag tänker ibland att jag ska göra det, men när jag väl står där i affären så tänker jag att jag kan lägga dom pengarna på mat åt ungarna i stället. Inte behöver jag nått så onödigt som topz! Det lär ju sluta klia så småningom endå.
Det ska jag berätta om i artikeln om min framgång. "Där satt jag å funderade på hur jag skulle få det att sluta klia i öronen å så ringde telefon....resten är, som man säger, historia" ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar